Ger lågt saltintag ett lägre blodtryck med minskad risk för hjärtkärlsjukdom?

Agneta Schnittger, juni 2016 - Foto:Torbjörn Sassersson, NewsVoice.se

Agneta Schnittger, juni 2016 – Foto:Torbjörn Sassersson, NewsVoice.se

Medicinsk Access 3/19 sid 48-51

Den rådande uppfattningen är att lågt saltintag sänker blodtrycket och minskar risken för hjärtinfarkt och stroke p g a att högt blodtryck är en riskfaktor för hjärtkärlsjukdom. Inga studier visar dock att ett högre saltintag ökar risken för hjärtkärlhändelser, den lägsta risken hade de som konsumerade mellan åtta och tio gram salt per dag- PURE-studien, O’Donnell 2014 (1).

Våra myndigheter ger riktlinjer på folkhälsonivå, som grundar sig på forskning från Ancel Keys dagar på 1970-talet. Vi skall hålla saltintaget på högst sex gram och därmed natriumintaget på 2,4 gram per dag, vilket fortfarande är målet för år 2025 (2, 3). Optimalt intag verkar dock vara mellan åtta och tio gram salt, vilket blir 3-4 g Na per dag. Denna nivå orsakar minst extra stress på kroppen (4).

Hur stor är blodtryckssänkningen på det låga rekommenderade intaget?

Studier visar att ungefär 80 procent av människor med normalt blodtryck (120/80) inte reagerar med blodtryckshöjning på salt. Även av de med en lätt förhöjning av blodtrycket är cirka 75 procent okänsliga för salt, och till och med bland de med förhöjt blodtryck är 55 procent okänsliga för saltintag (5).

Hur mycket kan vi sänka blodtrycket hos de som är saltkänsliga?

En metaanalys har visat att blodtrycket sänks 1mm Hg systoliskt och 0,1mm diastoliskt hos människor med normalt blodtryck. Hypertensiva individer, känsliga för saltrestriktion, har som mest haft en blodtryckssänkning på 2,9 mm Hg systoliskt och 1,3 mm diastoliskt (6, 7). Det finns studier som visar att 37 procent av hypertensiva individer t o m får ett högre blodtryck vid lågt saltintag (8).

Hur reglerar kroppen natrium/vatten balansen- den osmotiska regleringen?

Sedan urminnes tider har alla landlevande varelser, även människorna, utvecklats från det salta havet. Vi har utrustats med njurar, som effektivt reglerar salthalten i kroppens slutna system. Det är en balans mellan intag, filtrering och utsöndring av salt. Vi kan inom vissa gränser ställa in oss på en jämvikt utifrån vårt saltintag. Om vi intar mindre salt än kroppen behöver hamnar kroppen i ett permant kristillstånd. Då aktiveras aldosteron-renin-angiotensin systemet för att återvinna det salt som saknas. Dessa hormoner leder till kärlstyvhet och hypertoni, vilket ökar risken för kardiovaskulär sjukdom. På sikt förbrukar vi våra saltdepåer i huden, som görs tillgängliga av cortisolet, vilket fordar extra energi. Det leder även till mindre marginaler vid akut saltförlust genom t ex blödning, diarré och kräkning. Njurarna filtrerar och återresorberar 1,5-2 kg salt per dygn, vilket är bra mycket mer än de 8-10 gram vi behöver omsätta varje dag (9). Njurarnas utsöndringsförmåga av salt är tio gånger högre än intaget, så risken för saltöverskott är liten (10).

 

Hur reagerar kroppen på lågt saltinnehåll i blodet och den minskade blodvolymen?

Här har man i första hand tittat på den lilla blodtryckssänkande effekten hos en del av populationen och sedan extrapolerat till befolkningsnivå för att omfatta alla människor. Denna generalisering tar inte hänsyn till individers varierande metabolism och kroppens strävan till homeostas. Kroppens reglersystem träder normalt i kraft.

Den lägre salthalten leder till minskad blodvolym och gör att syre och näringsämnen inte kommer ut i tillräcklig mängd perifert i cellerna. Kroppen kommer i stress-läge, varvid binjurarna släpper ut cortisol och adrenalin (11). Cortisol kan bland annat mobilisera salt från saltdepåerna i huden.

Adrenalin har flera effekter. I akut läge höjs pulsen och hjärtrytmen med fyra slag per minut, hjärtat får arbeta mer och förbrukar mer energi för att tillgodose cellernas behov. Adrenalin orsakar även kärlsammandragningar perifert, varvid hjärtat får ett ökat kärlmotstånd att arbeta mot (12). Vi får således både en ökad hjärtfrekvens och ett ökat perifert kärlmotstånd, som belastar hjärtat ytterligare för att förse hela kroppen med syre och näringsämnen.

Kroppens uppgift är att i första hand hålla natriumbalansen i blodet inom den snäva ram, som behövs för att vi skall må bra och i förlängningen överleva. Om natrium sjunker för lågt i blodbanan tvingas cellernas natriuminnehåll ut i blodbanan för att hålla koncentrationen. Cellerna förlorar salt, som håller det osmotiska trycket uppe med normal vätskemängd. Följden blir en varierande grad av uttorkning (dehydration). Det gör att cellerna utarmas på natrium betydligt tidigare än blodet.

Med detta resonemang får såväl den minskade blodvolymen som den lägre salthalten i blodet effekter på kroppscellerna. Man talar om «internal starvation». En invändig undernäring! Cellerna får inte tillräckligt med energi i form av ATP genom den minskade tillförseln av syre och näring (13).

 

Hur märker vi att vi har saltbrist? Vilka symtom får vi?  

Vi blir trötta, illamående och yra, får kalla händer och fötter.

Den låga blodvolymen gör att vi lättare tappar trycket vid hastig lägesförändring upp till stående, får lättare att svimma. Vid mer uttalade besvär slutar vi att svettas, minskar på urinmängden, blir törstiga och har saltsug (14).

Vi har en set-point, som visar vilken saltkoncentration, som är optimal. Hypothalamus har en salttermostat, som är känslig för signaler från punkter i bland annat halspulsådrorna (carotiderna). Om vi lyssnar på kroppens signaler på saltsug, så fyller vi automatiskt på med salt tills vi inte vill ha mer. Det går inte att bli beroende av salt och inta mer än vi behöver.

 

Vid trötthet och orkeslöshet på lågsaltregim försöker vi att få i oss något ätbart i första hand något sött, som snabbt höjer blodsockret och få oss att må bättre. Dopaminet i hjärnan kopplas på, det så kallade måbra–hormonet. Denna effekt får oss tro att vi behöver socker, när det i själva verket är salt, som saknas! Vi triggar helt onödigt ett sockersug!

Socker utlöser insulin och som i sin tur ofta kräver mer socker, när blodsockret snabbt sjunker, och dessutom sätter i gång en rad hormoner och  inflammatoriska substanser.

Den ökande mängden cirkulerande insulin ökar risken för metabola kroniska sjukdomar såsom fetma, diabetes typ 2, cancer och ironiskt nog hjärtkärlsjukdomar.

 

Vilka faktorer utlöser saltbrist?

Den påtvingade saltrestriktionen enligt nuvarande riktlinjer från hälsovårdande myndigheter bidrar till saltbrist.

Det är speciellt deletärt med tanke på vår moderna livsstil, som i sig utlöser saltbrist. Kolhydratintaget med framför allt raffinerat socker och stärkelse medför i längden sämre njurfunktion hos den höga procent av befolkningen som är prediabetiker och diabetiker. Vi har en stigande frekvens av kroniska sjukdomar såsom diabetes, hypothyreos, utmattningssyndrom med binjuresvikt, cancer och hjärtinkompensation. De metabola sjukdomarna med förhöjda blodglukosvärden orsakar en vätskeansamling i kärlträdet och en utspädning av natrium. En annan vanlig sjukdom är sömnapné, som  innebär en dålig syresättning till hjärnan oftast p g a ett sjunkande centralt blodtryck till följd av ökad mängd cirkulerande vätska. Kroppen kompenserar genom att höja blodtrycket, vilket i sig får negativa hälsokonsekvenser. Tillskott av salt löser ibland problemet. Man kan prova med en ½ tesked salt före sänggåendet.

Många av de mediciner, exempelvis diuretika, betablockare, kalciumkanalblockare antidepressiva (SSRI-hämmare), antipsykosmedel, och vissa diabetesmediciner (SGLT2), som vi tar för dessa kroniska sjukdomar medför ytterligare saltförlust,

De officiella råden om intensiv träning 30 minuter per dag fem dagar i veckan fordrar tillskott av salt, men fylls sällan på med ½-1 tesked salt per liter vätska. Om man följer en lågkolhydratdiet typ ketogen kost eller en paleokost, som är fattig på salt, behöver man inta salt enligt smak. Paleokosten borde egentligen inte vara saltfattig, eftersom våra förfäder inte åt en så saltfattig kost, som man tidigare trott (15). Vissa drycker som kaffe och the och öl ökar saltbristen genom ökad diures. Nikotin ger även en saltbrist-effekt genom vätskeutspädning i kroppen via antidiuretiskt hormon (16, 17). Vistelse i varmt klimat och framför allt fysisk ansträngning i varmt klimat fordrar extra salttillskott.

Försämrat upptag i tarmen av salt kan orsakas av flera kända faktorer såsom diarré vid infektioner, inflammationer och förkortningar av tarmen efter kirurgiska ingrepp.

 

Vilken sorts salt är bäst?

Det raffinerade bordssaltet med klumpförebyggande medel, bör man helt undvika.

Det populära Himalayasaltet, i princip bergssalt, har många fördelar. Det enda är  att det kan innehålla en mycket liten  mängd radioaktiva ämnen från jordmetaller.

Oraffinerat, grått havssalt har även blivit på mode, särskilt bra om det finns tillsatt jod, vilket vi ofta lider brist på. Jod behövs  för att bilda sköldkörtelhormon. De nya larmrapporterna om mikroplast i våra hav får oss att undra över innehållet i havssalt. De finns de som förespråkar salt från «gamla hav», numera insjöar.

Man kan växla mellan bergssalt och havssalt för att inte få för mycket av någon sort.

 

Då vi granskar de fysiologiska effekterna av lågsalthypotesen visar det sig att den ytterst lilla blodtryckssänkande effekten på intet sätt är hälsobefrämjande i förhållande till alla negativa effekter på hälsan (18). Vi har tvärtom en ökad risk för hjärtkärlsjukdom med lågsaltregim (19).

Farmakologen James Dinicolantonio har skrivit boken «The Salt Fix», som på ett mycket bra sätt redogör för dagens syn på saltintag och varför vi bör ändra på de officiella riktlinjerna och låta kroppen själv styra saltintaget, precis som vi styr törsten.

 

About the Author

Agneta Schnittger
Agneta Schnittger, Med Dr, med svensk specialistutbildning i gynekologi och obstetrik samt fransk vidareutbildning i nutrition och diabeteskunskap på medicinska fakulteten, universitetet i Montpellier.

Be the first to comment on "Ger lågt saltintag ett lägre blodtryck med minskad risk för hjärtkärlsjukdom?"

Leave a Reply