Artikeln finns publicerad i Medicinsk Access 2017 #8/9 sidan 70-73  https://online.fliphtml5.com/vwyrh/uzyo/#p=71

Dagens kvinnosjukvård tar ej hänsyn till insulinresistensens betydelse för hormonella sjukdomar och reproduktiv hälsa. Insulinresistens blir synligt i det allt vanligare metabola syndromet, som drabbar hälften av alla kvinnor. Traditionellt lägger man fokus på behandling av symtom med läkemedel och med syntetiska hormoner (2).

Jag saknar det övergripande tänkandet på hur insulin styr könshormonerna, men även hur den egna östrogenproduktionen påverkas av hormonella preventivmedel och substitutions-behandling av hormoner i klimateriet (3). Studier och beprövad erfarenhet visar att ohälsan ökar med tilltagande insulinresistens.

Den demografiska profilen med ökande övervikt och fetma

i befolkningen, gör att en allt större del av kvinnorna är mer eller mindre insulinresistenta vid 40 års ålder, men även i barnafödande ålder. Folkhälsomyndighetens statistik visar att 44 procent av kvinnor i åldern 16-84 år lider av övervikt eller fetma, medan siffran är 62 procent i övergångsåldern. Hälften av den vuxna kvinnliga befolkningen är således för tung (8).

Övervikt och fetma är en del av det metabola syndromet.

Syndromet kännetecknas dessutom av förhöjt blodtryck, försämrad blodsockerreglering och blodfettrubbningar med bl a förhöjda triglycerider. Enligt WHO är dessa parametrar även riskfaktorer för hjärtkärlsjukdomar. Övervikt/fetma behandlas traditionellt med lågkalorikost och motion och om det inte hjälper, erbjuds i de svårare fallen en gastric-by-pass. De andra riskfaktorerna, hypertoni, diabetes och högt «kolesterol», behandlas med läkemedel, som är ämnade att normalisera de sjukliga värdena och minska riskerna för komplikationer.

Kvinnosjukdomen PolyCystiskt Ovarial Syndrom, PCOS,

har ökat med tilltagande insulinresistens och drabbar 15 procent av alla kvinnor. Den kännetecknas av långa mensintervall, ofta utan ägglossning, och en metabol rubbning med ökad hårväxt, acne och bukfetma. Ultraljud visar äggstockar med många små äggblåsor. Vanligen stimulerar man till ägglossning med syntetiska hormoner i stället för att behandla insulinresistensen.(1)

Substitutionsbehandling med syntetiska hormoner i klimakteriet

har ej önskvärd skyddseffekt på kärlen (11). De har inte en antiinflammatorisk kärlskyddande effekt såsom de kroppsegna hormonerna har (7). Tyvärr finns inte kroppseget progesteron tillgängligt i Sverige för substitution (9). Två franska studier med östrogen givet genom huden och kombinerat med naturligt gulkroppshormon, mikroniserat progesteron, har inte visat varken ökad risk för hjärtkärlsjukdom eller bröstcancer (4, 5, 12).

.Det finns inga läkemedel, som sänker insulinresistensen.

Jag vill därför framhäva betydelsen av antiinflammatorisk kost, d v s en kost med lågt innehåll av kolhydrater samt högt innehåll av naturliga bra fetter, såväl mättade som omättade, vilket sällan beaktas. En sådan kost minskar behovet av insulin och har ett bra näringsinnehåll med fullgott energitillskott, vilket medför sjunkande insulinnivåer och minskande inflammatorisk effekt. Att vara rök- och snusfri minskar dessutom inflammationen i kroppen.

Allt som bidrar till ett avstressat liv minskar riskerna för en kronisk belastning av binjurarna. Binjurarna frisätter stresshormoner, vilka i sin tur ökar sockerproduktionen i levern och bidrar till ett förhöjt blodsocker. Därtill en väl anpassad vardagsmotion för att uppnå optimal hälsa..

Alla våra kroniska sjukdomar från inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar till arterioscleros, neuroendokrina sjukdomar, metabola sjukdomar som diabetes typ 2 och cancer anses ha sitt ursprung i en låggradig inflammation av kroppens celler.

Tyngdpunkten i kvinnosjukvården borde ligga på livsstilsåtgärder, eftersom de minskar riskerna för hormonella rubbningar inklusive insulinresistens med dess följdsjukdomar.

Det vore även önskvärt med större kunskap om syntetiska hormoners effekt på kvinnokroppen i synnerhet hos kvinnor med insulinresistens.