Artikeln är publicerad i Alma Nova 2020 december av Ingemar Ljungkvist. http://www.almanova.se

Agneta om den kvinnliga hormonbalansen.

Så småningom växer visdomen fram. Som verksam gynekolog med 32 års verksamhet i Sverige och sex àr i Frankrike har Agneta hunnit med att behandla 10 000-tals patienter. Det var patienter som mestadels erhöll just den behandling som det gavs direktiv om och som var modern just då.

Tradionell medicin

De nya forskningsinsatserna spottade fullkomligt ut nya patenterande mediciner ur det molekylärbiologiska paradigmet: ett symtom – ett piller. Men hjälpte långt ifrån alla- och biverkningarna från de förskrivna medicinerna, som många gånger var hormonliknande preparat, krävde ibland ytterligare medicinering. Men eftersom Agneta också var intresserad av forskning samtidigt som hon ömmade för sina patienter, började hon allt eftersom, fast det tog många år, se ett mönster. Det blev till visdom hos Agneta, som hon ville dela med sig i form av artiklar och böcker.

Hormonell balans hos kvinnor

Här har Agneta som gynekolog verkligen trängt in i det hormonella spelet som finns hos oss, speciellt hos den kvinnliga delen av befolkningen. Kvinnorna har ju mycket tydliga hormonvariationer som på allvar sätter in under puberteten. Det är ett hormonspel som sedan under fruktbar ålder har sina alldeles speciella 28-dagars cykler, som då helt ställs om under graviditeterna. Sedan inträffar menopausen och där blir det en helt ny balans som kan bli svårare att upprätthålla allteftersom åldersfenomen börjar ge sig till känna efter de 80. Den skolmedicin hon lärt sig, använde sig av denna kunskap genom att sätta in artificiella, patenterade hormon för att , trodde de, kunna rätta till ETT problem – med ETT hormon. Men då hade man redan förenklat så mycket att man glömt bort själva balansen.

Hormonella receptorer

Men här kommer den viktigaste iakttagelsen in. Ett hormon har sällan bara en celltyp som målgrupp utan varje hormon kan sända signaler till ett antal olika, som alla påverkas. Så om man ändrar tillförseln utifrån med syntetiska hormoner så påverkas långt fler än de målorgan som man vill påverka. Agneta Schnittger betonar hela tiden hormonbalans, det vill säga att kroppen normalt vid hälsa reglerar hormonerna inbördes kvantiteter så att denna balans uppnås. Alla fem-sex målorgan uppnår på så vis en inbördes balans som gynnar hela människan. Agneta Schnittger berättar själv: ”Det är stor risk att kvinnan får p-piller för att rätta till sina hormonrubbningar. P-piller innehåller substanser som är hormonliknande, men de är kraftfullare och går in på de kroppsegna hormonernas receptorer och blockerar dem. Detta leder till att de egna hormonerna inte fungerar utan faktiskt trycks ner. De symtom man vill behandla förvärras ofta. Det handlar hela tiden om att ha balans av bioidentiska , det vill säga kroppsegna hormoner. Tyvärr är inte termen bioidentisk speciellt känd bland gynekologer. Man tänker överhuvudtaget inte på att det är skillnad mellan syntetiska hormoner och kroppsegna hormoner.”

Syntetiska hormoner

Går läkare in och skriver ut ett hormon, så går själva balansen förlorad. Förvisso kommer man kanske åt det uppenbara problemet, men nya problem kan komma som ett brev på posten på andra funktioner. Det mest tydliga exemplet på detta är när man, nästan som en innedrog, skrev ut syntetiska hormon, östrogen och progesteron till allehanda problem som PMS, övergångsproblem osv men då fick man i stället en abnorm stegring av bröstcancerfall. Överdödligheten i bröstcancer var så tydlig så man slutade med denna modeförskrivning – men det skulle ske i tysthet, för annars kunde ju läkemedelsindustrin misskrediteras. Agneta är här nyanserad i sin kritik. Det är inte säkert att det var hormonen som sådana som var boven i dramat. Hade man skrivit ut naturegna  hormon hade kanske inte cancerdiagnostiken gått i höjden.

Insulinets betydelse

Agneta har klart redogjort för hur ”forskningsframstegen” för varje årtionde har genererat nya hormonpreparat på marknaden. Något som hon inte ställde sig speciellt kritisk till då det begav sig. Men nu vill Schnittger med sina böcker och artiklar belysa hela problematiken med hormonpreparat. Hon finner också i sina studier att det är några hormoner som är speciellt viktiga för att man under livets olika faser ändå kan upprätthålla den balans vi eftersträvar. Hormon nummer ett i den balansen är insulin.

Agnetas böcker och artiklar

När Agneta Schnittger tar till orda i sina tre böcker eller i de artiklar hon fått publicerade i Medicinsk Access, så går hon verkligen ner på minsta molekylnivå och tar fram dessa hormoners verkningsmekanism och vilka målceller de har. Hon garnerar också hela tillställningen med att sätta ut namn på inte bara hormonerna utan också de receptorer som kan kopplas till hormonet och alla de intermediärer, mellanstegsprodukter, som bildas i den komplexa cellmetabolismen. Det kan bli svårt för de allra flesta. Egentligen är det nog bara de biomolekylärt skolade som kan hänga med. Ja, inte ens läkarna har en chans om de inte tillägnat sig extrakunskaper. Men man kan i alla fall förstå att författaren själv har fatta hela galoppen. Efter ett tungt faktadrypande avsnitt kommer sedan slutsatsen fram och den är oftast klockren. Så i stället för att gå in för en överförenklad sjukdomsdiagnos så prövar sig Agneta nu fram med ett helt annat synsätt. Och det är att återställa balansen.

Kostens betydelse

Kosten har blivit Agnetas stora och också hälsobringande käpphäst. För med en riktig och naturlig kost så blir det inte heller några stora svängningar i det reglerande hormonet insulin – och framför allt uppstår inte den besvärliga insulinresistensen. Normalt brukar vi betrakta insulin som det hormon som produceras av bukspottkörteln och som vid hälsa ser till att ett överskott av glukios – druvsocker i blodbanan effektivt tas om hand och lagras upp och om till fett i olika celldepåer. Ett helt naturligt sätt att ta hand om ett tillfälligt energiöverskott och sedan lagra upp det till kommande bristdagar. Men blir den här mekanismen ”överansträngd” det vill säga mer och mer insulin behöver produceras för att hålla blodsockernivåerna i balans brukar man tala om insulinresistens. I och för sig ett begrepp som är diffust. Vår egen hypotes är faktiskt den att cellmembranen i de celler som skall ta emot överskottsockret blivit för täta. Eventuellt kan de vara igensatta av felaktiga transfetter som gör att det socker som förr slank in lätt, behöver pressas in. Vid en viss gräns får hela personen diagnosen diabetes 2. Oavsett vilket kommer Agnetas fantastiska slutsats: Gå in för ett kosthåll som är naturligt och som bara får innehålla en mycket reducerad mängd med kolhydrater (socker). Då blir belastningen på insulinproduktionen lagom och det hela är i balans. En sådan kost är exempelvis den franska medelhavskosten.

Av Ingemar Ljungkvist

Publicerad i Alma Nova Nr4 /2020