Binjurar och bukspottkörtel

Binjurar och bukspottkörtel två hormonella organ, som kan överstimuleras och uttröttas. Skall de avlastas eller hormonsubstitueras?

Denna artikel har tidigare publicerats i Medicinsk Access nr1 2016

För att svara på frågan om avlastning eller hormonsubstitution, börjar vi med en rad andra frågor, för att komma fram till ett svar. Kan man verkligen överstimulera bukspottkörteln (pancreas)? Kan det vara så att utmattningssyndromet är en binjuresjukdom och kan binjurarna överstimuleras? Kan körtlarna utarmas? Vilka blir i så fall följderna av överstimulering och utarmning? Vilka sjukdomar kan det leda till?

Vi börjar med bukspottkörteln (pancreas) och frågar oss vad som händer vid överstimulering av de insulinproducerande betacellerna i pancreas?
Insulinsekretionen stimuleras ju i första hand av socker och stärkelserika livsmedel, vilka båda blir glukos i blodbanan. Glukoshalten regleras av insulin, som sänker blodsockret till hälsosamma nivåer. Sockret används till energi i cellerna och lagras som fett vid överskott. Cellerna skyddar sig dock från för höga halter glukos genom att kräva allt högre halter insulin för att öppna sina portar. På så sätt uppkommer en minskad insulinkänslighet och vi får en insulinresistens. Kurvan illustrerar insulinsvaret, som kan vara minst dubbelt så stort som glukosstegringen.

Vad händer vid överstimulering av de kortisol- och adrenalinproducerande cellerna i binjurarna? Binjurarna är känsliga för såväl psykisk som fysisk stress. De får signaler om att nu behövs det mera energi. Genom att snabbt skicka ut adrenalin och kortisol, ger de levern besked om att det behövs mer glukos. Den glukos som ej används, lagras som fett. Vid konstant höga glukoshalter såsom vid kronisk stress behövs det insulin för att blodsockret ej skall bli skadligt högt. Vi inser att även vid kronisk stress stiger insulinhalterna i blodet och bidrar till insulinresistens. I metabolt syndrom ingår just kriterier som orsakas av insulinresistens, såsom blodtrycksförhöjning, blodsockerförhöjning, blodfettrubbning och ett ökat bukomfång.

Vilka konsekvenser får höga halter av insulin och höga halter av kortisol och adrenalin?
Höga halter insulin till följd av höga blodsockernivåer ökar insulinresistensen i lever, muskler och fettväv. Såväl höga halter insulin som glukos ökar den systemiska inflammationen i kroppen. Detta lägger grunden för inflammation i blodkärl, nervceller, senor och leder. Studier har visat att denna inflammation (arterioscleros) i förlängningen kan ge upphov till hjärtkärlsjukdomar, neuropsykiatriska sjukdomar såsom Alzheimer, Parkinson och depression samt inflammatoriska tillstånd i leder, senor, tarmar och hud.
Ständigt höga halter av kortisol och adrenalin rubbar våra hormon- och enzymsystem. Kroppen befinner sig i ett ständigt alarmstatus. Det kan yttra sig som exempelvis sömnrubbningar, humörpåverkan med irritabilitet, depression, känslomässig avtrubbning, bristande social kommunikationsförmåga samt fysiska symtom som hjärtklappning, trötthet, yrsel och svimningskänsla.

Vad händer när körtlarna inte längre kan producera dessa hormoner i tillräcklig mängd för att fungera som signaler i kroppen?

Pancreas förmåga att producera stora mängder insulin avtar successivt och när insulin inte längre kan hålla blodsockret inom normala gränser, har vi en utvecklad diabetes typ 2.
Även binjurarna uttröttas efter längre perioder med kronisk stress. Det finns en hormonell förklaring till binjuresvikt som även medför en låggradig inflammation i kroppens celler inklusive centra i hjärnan såsom hypothalaus, hippocampus och amygdala. Inflammationen tar överhand när kroppens eget antiinflammatoriska hormon, kortisol, har sjunkit till låg nivå. De fysiska symtom som man ser i form av hypothyreos, artros, seninflammationer, depression, astma, infektionsbenägenhet och inte minst ökad risk för cancer förekommer i olika hög grad, när immunsystemet sviktar. Energinivåerna sjunker och ett utmattningsstillstånd inträder, där varken sömn eller vila hjälper.

Hur behandlar man vanligen dessa tillstånd?

Utmattningstillstånd i pancreas och diabetes typ 2: Den vanliga behandlingen är en lågkalorikost  enligt tallriksmodellen med reduktion av snabba kolhydrater till förmån för långsamma kolhydrater, restriktion av mättat fett till förmån för fleromättade fetter samt fiberrik mat. Vidare rekommenderas motion enligt modellen 30 minuter fem gånger per vecka. Allt i syfte att uppnå en viktminskning och ett lägre blodsocker samt en förbättring av riskfaktorer som högt blodtryck och högt «kolesterol». Om detta inte hjälper ges i första hand metformin för att sänka blodsockret och sedan adderas ett flertal insulinstimulerande läkemedel såsom sulfonylurea, GLP-1-analoger, DDP-4 hämmare och glitazoner. Det senaste tillskottet är SGLT-1-hämmare som ökar utsöndringen av glukos i urinen. Om BMI är över 40 eller över 35 vid komplicerande sjukdomar som diabetes erbjuder man som sista alternativ en gastric-by-pass operation. Riskfaktorer som högt blodtryck och blodfettrubbningar behandlas med läkemedel för att minska riskerna för hjärtkärlsjukdom.
Då pancreas inte längre kan producera tillräckligt med insulin, måste insulin tillföras, substitueras. Man talar om «NATURALFÖRLOPPET». Vi har fått kroniska multisjuka patienter.

Utmattning av binjurarna:  Vid den sällsynta Addisons sjukdom, det vill säga då man har en total avsaknad av kortisol och aldosteron, måste binjurarnas livsviktiga hormoner substitueras.
Utmattningssyndrom är ett betydligt vanligare tillstånd, som beräknas svara för hälften av alla sjukskrivningar för psykisk ohälsa. Man finner hos dessa personer låga nivåer av kortisol, adrenalin och aldosteron över hela dygnet, en låg utslätad kurva. Oftast gör man dock ingen bestämning av kortisolnivåerna varken som fastevärde på morgonen eller senare under dagen, eftersom det inte ingår i normal praxis. Ej heller gör man upprepade bestämningar i saliv under dagen, vilket skulle ge värdefull information om kortisolmönstret under dygnet. Burn-out räknas traditionellt som en psykisk sjukdom och handhavs av psykologer och psykiater. I behandlingsarsenalen ingår sjukskrivning, vila, psykofarmaka, beteendeterapi (KBT) och olika former av yoga och mindfullness. De fysiska manifestationerna såsom sköldkörtelsvikt, hjärtkärlsjukdomar och inflammatoriska sjukdomar behandlas av respektive specialistläkare.

Vilken behandling skulle vara önskvärd?

Alternativ behandling vid sviktande pancreasfunktion som vid vid prediabetes och diabetes typ 2. Pancreas skulle kunna avlastas i stället för att ständigt behöva öka sin insulinproduktion. Om man minskar intaget av kolhydrater mer eller mindre strikt, helst ner till nivåer som ger en fettförbränning dvs mindre än 50 g kolhydrater per dag motsvarande 10 energiprocent, skulle det medföra ett minskat krav på betacellernas insulinproduktion. Insulinnivåerna i blodet sjunker och insulinkänsligheten ökar. Man ersätter de uteblivna kolhydraterna med mättat och enkelomättat fett till 60 -70 energiprocent och äter normal mängd protein. Det skulle även möjliggöra frisättning av fett (triglycerider) från fettdepåerna och därmed ett tillfrisknande av lever och pancreas. (Höga insulinnivåer blockerar frisättningen av fett från lever, muskler och fettväv). När insulinnivåerna sjunker, så sjunker även leptinet, som är kroppens mättnadshormon. Lägre leptinivåer speglar en ökad leptinkänslighet och medför en adekvat mättnadsnivå. Kaloriintaget blir adekvat trots den höga andelen kalorität mat. Det farliga metabola fettet i buken försvinner successivt och kroppsvikten sjunker till mer eller mindre normala nivåer. Fettet ersättes mer och mer av energislukande muskler. De insulinproducerande betacellerna i pancreas får en möjlighet att återtaga sin sekretion. De biologiska värdena i form av blodfettrubbningar, blodsockernivåer och blodtrycksförhöjning normaliseras i de allra flesta fall utan läkemedel.

Alternativ behandling vid binjuresvikt, burn-out: Tyvärr fungerar ej substitution med hydrokortison, då det trycker ner binjurens egen produktion av kortisol via kroppens feed-back system, som även involverar hypofys och hypothalamus.
Förespråkare förordar dietbehandling i form av antiinflammatorisk kost, såsom medelhavskost eller traditionell asiatisk kost. I den japanska maten finns inte någon inflammationsdrivande gluten. Det är viktigt att hålla kolhydratinnehållet lågt, utesluta industrilagad mat och byta ut fleromättat fett mot mättat fett. Fleromättade fetter är instabila med sina dubbelbindningar och oxiderar därför lättare. Det medför ökad förbrukning av antioxidanter. Kokosolja, som är ett mättat fett, ger däremot hjärnan nyttigt ketonbränsle. Kolesterolrik mat som ägg, räkor och majonäs ger även ett värdefullt tillskott av cellväggsmaterial till kroppens alla celler. En anpassad fysisk och mental aktivitet i enlighet med rådande praxis påskyndar tillfrisknandet.
Då binjuren under lång tid utarmats på antioxidanter och vitaminer är tillskott av B-vitaminkomplex, C-vitamin och D-vitamin viktigt för ett snabbare tillfrisknande. Melatonin och tryptofan kan underlätta förmågan att återfå en normal sömn.

Sammanfattningsvis finner vi att hormonsubstitution vid sviktande bukspottkörtel och sviktande binjurar är ett betydligt sämre alternativ än de olika avlastande terapier som beskrivits ovan. Alternativa terapier kan inte godkännas av Läkemedelsverket, eftersom de inte innebär någon läkemedelsterapi. Det finns få studier gjorda på dessa alternativa terapier då det inte ligger i någon läkemedelsindustris intresse. Ingen forskare kan göra studier utan finansiering.
Vi har däremot en stödjande grundforskning för de bakomliggande molekylärbiologiska hypoteserna och inte minst en allt större klinisk erfarenhet.

About the Author

Agneta Schnittger
Agneta Schnittger, Med Dr, med svensk specialistutbildning i gynekologi och obstetrik samt fransk vidareutbildning i nutrition och diabeteskunskap på medicinska fakulteten, universitetet i Montpellier.

Be the first to comment on "Binjurar och bukspottkörtel"

Leave a Reply