Immunförsvarets reaktion pa hyperpermeabel tarm

En hyperpermeabel tarm, en läckande tarm i dagligt tal, släpper igenom mikrober och molekyler som vårt immunförsvar reagerar på. Det blir mer och mer accepterat att våra kroniska välfärdssjukdomar har en gemensam grundläggande orsak, en låggradig inflammation . Den initieras av ämnen som kommer i kontakt med immunsystemet via blodbanan. Det kan vara höga socker- och insulinnivåer, parasiter, bakterier, svamp eller virus, endotoxiner (LipoPolySaccarider) från gramnegativa bakterier , toxiner i form av biotoxiner och tungmetaller (6) eller hormonstörande ämnen i vår omgivning. Kroppen svarar med akut inflammation för att hantera dessa retande agens. Inflammatoriska cytokiner frisättes för att bekämpa inkräktaren. Kroppens antiinflammatoriska hormon cortisol frisättes tillsammans med adrenalin och noradrenalin, kroppens «fly-and-fight» försvar. Om inflammationen blir kronisk tilltar risken för en skadlig effekt på kroppscellerna. Vid kronisk påverkan ökar dessa hormoner risken för kroniska sjukdomar såsom metabola sjukdomar, inflammatoriska sjukdomar, autoimmuna sjukdomar, och neuroendokrina sjukdomar
I den veckade tarmslemhinnan i tjocktarmen (colon) finns en stor yta mot kroppens inre och alla de små blodkärl som bekläder det enradiga cellskiktet. Cellskiktet bildar normalt en fast barriär med täta fogar mellan cellerna. En frisk tarmvägg har en god tillgång på hälsobefrämjande bakterier och ett stort antal olika bakteriestammar. En stor variation av bakterier, där majoriteten inte orsakar inflammation (10).
En sjukdomsprocess med en obalans i tarmfloran (dysbios), kan även orsaka en överväxt av bakterier i den annars ganska sterila tunntarmen. Denna sjukdomsprocess kan starta av flera orsaker.Vanliga orsaker är matförgiftning, turistdiarré eller en tarminfektion med exempelvis salmonellabakterier men även vid brist pa saltsyra. En vanlig orsak till saltsyrebrist är bruk av saltsyrehämmande mediciner. Vissa bakterier utsöndrar ett toxin som förlångsammar det Migrerande Motor Complexet (MMC). Det är dessa nerver som för tarmens rörelse neråt mot tarmöppningen och förhindrar en stagnation av tarminnehåll inklusive bakterier. Ofta ges antibiotika som i sig själv gör att de största och livskraftigaste bakteriestammarna överlever på bekostnad av goda bakterier och bakterier med lägre antal individer. Gram-negativa bakterier har ett endotoxin, en LipoPolySaccarid (LPS), som är starkt inflammationsframkallande. Processen startar med denna obalans i tarmfloran, dysbios. De bakterier, som framkallar inflammation ökar i mängd i förhållande till de goda bakterierna, som hjälper oss att skydda tarmbarriären. Vi får brist på Short Chain Fatty Acids, SCFA, vilket gör att slemhinnelagret (mucosan) minskar i tjocklek, cellagret inflammeras och fogarna mellan cellerna vidgas. LPS läcker ut i blodcirkulationen. Makrofagerna mobiliseras och frisätter inflammatoriska cytokiner såsom IL-6, TNF-alfa, Il-1-beta, för att ta hand om endotoxinet. Vid ständig mobilisation får vi en kronisk inflammation. B cellerna (B lymfocyter) i immunförsvaret måste bestämma sig för om LPS skall bekämpas med antikroppar. (11) Se figur!
När ett inflammerat parti av tarmen etablerats är passagen in i kroppen oreglerad. Nu har olika större molekyler fritt tillträde till kroppens blodbana. Det innebär att vi får in parasiter, oönskade bakterier med endotoxiner, svamp och virus samt nedbrytningsprodukter från mat, som inte smälts ner i sina beståndsdelar. Det ger en lokal inflammation i tarmen, men inflammationen når i princip alla delar av kroppen via blodbanan. Om bakterierna har en molekyl som stämmer med en molekyl i våra kroppsvävnader, exempelvis en molekyl i ledkapseln, så kan antikroppen inte skilja på bakteriemolekylen och den kroppsegna molekylen. Man talar om «molecular memory». Egentligen gör immunförsvaret endast sitt jobb, fastän vi tolkar det som om immunsförsvaret attackerar kroppsegna celler. Det är detta vi kallar för autoimmunitet. Man har till exempel en koppling mellan Bechtrews sjukdom (spondylarthrit) med vävnadstyp HLA B27 och Klebsiella pneumoniae. Professor A. Ebringer har kartlagt detta samband. Han fann att förekomst av HLA B27 och Klebsiella pneumoniae i tarmen ger upphov till spondylartitrit. Man har alltså funnit specifika antikroppar mot Klebsiella hos dessa patienter, men inga antikroppar mot Burgdorferi de borrelia, Campylobacter jejuni, Chlamydia trachomatis, Escherichia coli, Proteus mirabilis, Pseudomonas aeruginosa, Salmonella typhimurium, Shigella sonnei, Staphylococcus aureus, Streptococcus pyogenes, Yersinia enterocolitica eller Candida albicans.(14)
Man talar nu mer och mer om en tarm-hjärn axel (gut-brain axis). Den etablerade förbindelsen mellan tarm och hjärna utgörs av vagusnerven, den 10: e hjärnnerven. Den medierar en direkt förbindelse mellan tjocktarm och hjärna, vilka faktiskt har samma embryonala ursprung. Det faktum att tarmbakterierna, vårt tarm-microbiota, tillverkar neurotransmittorer och hormoner, medför ytterligare förbindelser mellan tarm och hjärna. Alla dessa tre förbindelser är reciproka, dvs de fungerar i båda riktningarna. Det går signaler från hjärnan till tarmen och tillbaks till hjärnan (12).
Vi kan ta några exempel. Alla har någon gång haft fjärilar i magen. Vi blir ängsliga och nervösa och känner av det i magen. Det beror på att vi tillverkar den allra största delen av neurotransmittorn serotonin i tarmen. Man kallar även magen för vår 2: a hjärna.
Ett annat exempel på tarm-hjärnförbindelsen är fyndet av svamp och tarmbakterier i hjärnan hos hjärntumörpatienter. Hypotesen är att dessa mikrober liftar via vagusnerven direkt in i hjärnan.
Det är välkänt att glutenintolerans och coeliaki har kopplingar till autism. Barn med autism med eller utan tarmbesvär blir betydligt bättre då gluten elimineras ur kosten (13). Det kan förutom själva glutenpartiklarna även finnas mögelsvamp i säden som mals till mjöl. Mögelsvamp generar nervtoxiner, som bidrar till den neurotoxiska effekten. Med vetet kommer ibland pesticider och glyfosat vid GMO-vete, som ytterligare ökar den inflammatoriska bördan. Det finns således flera anledningar till försiktighetsåtgärder.
Om man har en förstörd passage i tarmslemhinnan, så har man oftast en genomsläpplig passage i blodhjärnbarriären. Leaky gut ger leaky blood brain barrier.
Tarmens mikrobiom har specialiserat sig på tillverkning av olika neurotransmittorer och hormoner. Cirka 90 procent av serotonin och en del av GABA tillverkas i tarmen. Man har t o m funnit mikrobiota i tarmen som tillverkar könshormoner. Dessa bakterier har specialiserat sig på tillverkning av estrogen, estrobolom (15). Kvinnor men även män kan således få ett extra tillskott av östrogen via tarmen. Det bidrar ibland till den östrogendominans som vi får via tillskott från olika växtbekämpningsmedel och tungmetaller. Ett annant exempel är hur tillverkningen av insulin- och glukagonstimulerande hormoner i tarmen reglerar blodglukos. Enligt studier har man funnit att kaloriupptaget av en och samma typ och mängd kolhydrater skiljer sig från individ till individ. Följden kan bli att två individer kan reagerar olika på samma mat, en går upp i vikt medan en annan behåller sin vikt.
Man upptäcker fler och fler hormonproducerande bakterier och frågan är om vi inte skall betrakta tarmen som ett endokrint organ.
Vi har inte bara mikrobiota i tarmen utan i alla slemhinnor såsom munhåla, lungor, urinblåsa och kvinnliga genitalia och så i huden. Tarmens mikrobiota kommunicerar med de övriga bakteriesamlingarna i kroppen, mikrobiota. Varje bakteriestam har sina egna gener, mikrobiom, som sänder signaler till våra kroppscellers gener. Man har funnit bevis för att kommunikationen är dubbelriktad.
Det finns all anledning att vara rädd om våra bakteriekolonier på och i kroppen. De har sina egna ekosystem. En varierad och vänligt sinnad sammansättning är förutsättningen för liv och hälsa.

About the Author

Agneta Schnittger
Agneta Schnittger, Med Dr, med svensk specialistutbildning i gynekologi och obstetrik samt fransk vidareutbildning i nutrition och diabeteskunskap på medicinska fakulteten, universitetet i Montpellier.

Be the first to comment on "Immunförsvarets reaktion pa hyperpermeabel tarm"

Leave a Reply